Under strecket i SvD i dag är författad av Anders Sundelin och refererar en artikel i The Paris Review. Där har ett antal författare intervjuats om sina arbetsrutiner. Den förste som nämns är Georges Simenon, som skriver elva dagar i sträck, instängd i sitt arbetsrum. Det är nu inte hela sanningen. Simenon kom ut till dagens måltider. Ett av hans barn har berättat att det var fullt möjligt att av hans utseende gissa sig till vad han skrev. Han antog sin huvudpersons sätt att vara.
Jag vänder mig också mot rubriken. "En självvald klostertillvaro" skulle betyda att författaren har en fri vilja. En sådan är, som jag påpekat i ett tidigare inlägg, (Åke Daun, 18/2) en illusion. Det som styr författaren att isolera sig är antagligen hans handikapp (eller tillgång): han befinner sig inom autismspektrum.
Mer om detta i min nästa roman, "Älska mig - ändå".
Dessutom, hur gärna en författare, som också är småbarnsförälder, skulle vilja isolera sig, är det sällan möjligt. Särskilt svårt är det för kvinnor, som ju har många andra krav på sig.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar