Presentation av två böcker i Trombones epifysikserie

I går var jag på bokpresentation i Drottninggatans bokhandel i Uppsala. Två författare, Krister Gustavsson och Jonas Ellerström, introducerade var sitt nyutkomna alster. Jonas Ellerström började. Hans "Blues blues blues. Reflektioner" är en bok i fickformat, dock ingen pocketbok utan verkligen en bok, som man kan stoppa ner i fickan och läsa på tunnelbanan. Det är också i Stockholms tunnelbana som han samlat de fragment av samtal, som sedan via bluestexter blev till en bok. Innan han började läsa ur den förklarade han att boken handlar om honom själv, inte om blues.
    Sedan var det Krister Gustavssons tur, eller rättare sagt Chrysostomos Sculifirmellas, en poet med samma födelsedag som han själv, den 8 februari 1952. Denne poet började publicera sig just 1952 och gav ut sin sista bok 2008, fyra år efter sin död. Redaktören Gustavsson tackade i sitt "föredrag" Chrysostomos nära vän Laurentius Omegafluvius, också närvarande,  för att han ställt dessa sena dikter till hans och förlagets förfogande. Sedan läste han ur boken: "Varför blev jag en elefant?", "Mulan" och "Skaldens bakrus". Publiken jublade.
     Litteraturvetare som jag också är, kunde jag inte låta bli att leta efter, inte nödvändigtvis influenser, men paralleller i annan nutida diktning. Och hittade, först fransmannen Raymond Queneaus "Exercises de style" från 1947, sedan engelsmannen Martin Luther Fasan d. y:s (alias Laurie Thompson)
"Mitt hemliga kärleksliv. Självbiografiska anteckningar" från 1991. I sin lapidarism kommer den senare Sculifirmellas diktning mycket nära.
PS Möjligen finns det också en affinitet mellan Jonas Ellerström och Raymond Queneau. Jag tänker på att den senare faktiskt också har utgått från tunnelbanan i en av sina böcker "Zazie dans le métro" (1959).
 PS 2 Trombone är för övrigt inte det första förlag i världen, som gett ut böcker i miniformat. Det franska "Éditions du Seuil" är ett annat. ".2" presenteras som en pocketbokserie, som erbjuder lätthet, soliditet och hanterbarhet. Konceptet uppfanns enligt förlaget av den nederländske tryckaren och förläggaren
 Jongbloed. I det exemplar ur serien, som ligger framför mig just nu, "Chroniques de la haine ordinaire"av Pierre Desproges (1987 och 2004)  läser jag på baksidan.
   "Om folk gör färre dumheter i februari beror det på att månaden har bara 28 dagar".
    I år borde alltså antalet dumheter öka! (min anm.)