Fitzcarraldo

Werner Herzogs film från 1982 med Klaus Kinski i rollen som operaälskaren Fitzcarraldo är en uppvisning i kreativ galenskap. Han illustrerar det resonemang som Gudmund Smith för i sin bok "Det finns inga enkla svar", som jag citerade i gårdagens inlägg, om aggressiviteten som en viktig ingrediens i kreativitet. Utan aggressivitet hade Fitzcarraldo aldrig lyckats med konststycket att transportera sin båt "Molly. Aida" över det peruanska berget.
 Han illustrerar också ett annat resonemang, nämligen det som fördes i TV:s Kunskapskanalen i december (se mitt inlägg 7/12-11) om psykisk sjukdom. Den fråga som ställdes var:
Hur kommer det sig att psykisk sjukdom som schizofreni och bipolaritet har överlevt genom evolutionen?
Jo, "psykiskt sjuka" är attraktiva och har lätt att få partners att avla barn tillsammans med. Galenskapen lyste ur Fitzcarraldos ögon - och gjorde honom omåttligt attraktiv, till och med för en skönhet som Molly (Claudia Cardinale). Fitzcarraldo är ett utmärkt exempel på den koppling mellan kreativitet och galenskap, som var programmets tema.