Doris Lessing: The grandmothers

Doris Lessing är kortromanens mästare. I samlingen "The grandmothers" excellerar hon i skildringar av mänskliga tillkortakommanden. Tre av berättelserna centrerar kring ämnet mödrar och barn. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? tänkte jag under läsningen. Även om Doris Lessing trodde att hon hade fattat det rätta beslutet, när hon lämnade sina två första barn, i relativt späd ålder, i Sydafrika, när hon flyttade till England för att hundraprocentigt kunna gå in för sitt författarskap, måste övergivandet ha lämnat spår, för att inte säga ärr, hos henne. Spåren finns i titelberättelsen "The Grandmothers", "Victoria and the Staveneys" och "A Love Child". Särskilt i de två senare blir de nästan övertydliga. Den mörkhyade Victoria förlorar sin dotter till den förmögna vita familjen Staveney, soldaten James i "A Love Child" får aldrig träffa sin son, resultatet av en intensiv kärlekshistoria under en kort permission. I kortromanen "The reason for it" är temat ett annat men inte mindre angeläget. Historien utspelas i en forntid, då myter och sånger är på väg att förloras och ersättas av okunskap och ren dumhet. Skildringen av samhället "The Cities" som under den obegåvade och narcissistiske ledaren DeRod, går mot sin undergång, är också en skildring av 2000-talets västerländska kultur. (Boken gavs ut 2003) DeRod bygger en mur, som ska skära av "The Cities" från yttervärlden. Hans vision påminner om den som leder murbyggarna i Madeleine Hessérus "Staden utan kvinnor", en av fjolårets mest läsvärda romaner. Men DeRods mur skiljer inte män och kvinnor åt, utan tvärtom. De från grannlandet importerade barbarkvinnorna uppmuntras att föda barn åt invånarna i "The Cities". Barnen är anonyma, finns där som skuggor. Det blir början på slutet. Jag undrar om "The reason for it" ändå inte har tagit avstamp i Lessings egen biografi.