lördag 15 september 2012

Peter Pohl: Allt kan vara anstötligt

Ungdomsboksförfattaren Peter Pohls senaste bok, en samling tidigare utgivna och ej utgivna texter, har en märklig titel, vilket författaren också kommenterar i sitt förord: "Hur oskyldigt ämnet än var/.../ kunde det väcka anstöt." Jag läste texterna för att hitta den som kunde ha inspirerat Pohl till titeln. Och hittade den under rubriken "Nästan kriminellt" som den allra sista texten. Den har rubriken "Den misstänkte mannen" och är ett angrepp på Svenska Dagbladets kritiker Tommy Olofsson. Han har recenserat Pohls diktsamling "Vill dig" och sammanfattat: "Tydligt är /.../ att merparten av boken gestaltar en erotisk dragning till barn." Peter Pohl är upprörd: "de små skönlockiga änglarna" som recensenten haft i tankarna finns ingenstans i hans dikter. Men i den sista dikten i samlingen, som beskriver författarens besök vid en grav, återfinner han någon som befinner sig i "den ålder som av hävd och vana kallas Odrägligheten." En tonåring alltså, med nitar i sin jacka. Det är modigt att nämna en missuppfattande kritiker vid namn. Modigt också att försvara synpunkten att det är de vuxna, "som envist värjer sig mot mörkret i (hans) böcker", som behöver "lyftas ut ur sin övertygelse om "Det Lyckliga Slutets ensamrätt." De brukar kalla sig optimister, dessa vuxna. Jag vill med Friedrich Dürrenmatts ord kalla dem fantasilösa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar