Om introverta och autister

I dag, den 24 september 2012, är det exakt två år sedan jag gjorde mitt första blogginlägg. Det handlade om "Autism som grund för skapande", en understreckare jag skrivit för Svenska Dagbladet. Nu, två år senare, har jag just läst en nyutkommen bok, som fått mig att ifrågasätta en del av det jag under de här åren skrivit och tänkt om autism. Den heter "Quiet. The Power of Introverts in a World That Can´t Stop Talking" och är skriven av amerikanskan Susan Cain. Boken är ett försvar för världens introverta. Hon listar ett antal skapande människor och deras verk som exempel på vad de åstadkommit.Ett kapitel heter ""When Collaboration kills Creativity. The Rise of the New Groupthink and the Power of Working Alone". Här kom jag förstås att tänka på hur dagens tidningsredaktioner är utformade: som s k kontorslandskap. Och den hädiska tanken slog mig: tänk om det "grupptänkande" som Cains bok handlar om är en av förklaringarna till krisen i tidningsbranschen? Vilken är nu kopplingen till autism? Den görs inte i "Quiet", men jag ser att den är tydlig. En professor, som nämns i boken, klarar inte "small talk" en längre stund utan att bli utslagen. Han måste gömma sig, vila sig, inför nästa föreläsning, till exempel på toaletten. Han måste ha tillgång till "restorative niches". Får han inte det, blir han psykiskt och fysiskt sjuk. Det är just så en person, som befinner sig inom autismspektrum, reagerar. Detta blir mitt sista inlägg på bloggen på ett tag. Så småningom ska jag göra ett urval av mina ca 425 blogginlägg och förhoppningsvis presentera dem i bokform. PS. "Quiet" rekommenderas till alla, som är intresserade av hur människan fungerar, till extroverta (ja, Cain använder den stavningen!) såväl till introverta.