"Om televisionen"

Jag har just läst om boken "Om televisionen" av fransmannen Pierre Bourdieu från 1996 (svensk upplaga 1998). Detta med anledning av den pågående debatten om internetanslutna datorer och TV-avgiften. Jag har själv blivit drabbad, dömd att betala TV-avgift trots att jag aldrig ser på TV numera, inte ens via min dator.
     Varför jag inte ser på TV? Det förklarade Pierre Bourdieu alldeles utmärkt redan för 17 år sedan. Han ansåg redan då att televisionen är ett verkligt hot mot all kulturproduktion: konst, litteratur, vetenskap, filosofi och rättsväsen, ja till och med mot det politiska livet och demokratin. Han tycker sig ha belägg för att många människor aldrig läser en tidning, att de med hull och hår är utlämnade åt televisionen som sin enda informationskälla. Och drar slutsatsen "Televisionen har ett faktiskt monopol på att utforma världsbilden för en stor del av befolkningen."
    "Även de så kallade kulturprogrammen serverar ... idel etablerade åsikter, konformism... eller rena marknadsvärderingar," fortsätter han.
     Känner ni till uttrycket "audimat"? Pierre Bourdieu förklarar: det är den tillsats i TV- och radiomottagare som gör det möjligt att pejla tittar- och lyssnarfrekvensen för olika program . Jag citerar ur boken "Audimat är den dolda gud som behärskar medvetandena i denna värld."  Och inte bara de ansvariga för tv-programmen. "Audimatmentaliteten" har trängt in också på redaktioner och förlag: överallt tänker man i försäljningsmässig framgång", skriver han. Ett exempel är bestsellerlistorna. Ett annat journalisternas  situation. Jag associerar naturligtvis till Svenska Dagbladets utrensning bland de tänkande kulturmedarbetarna, dit också jag hörde.
     Vidare om bestsellerlistorna: "På grund av mediernas benägenhet att hylla de kommersiella produkter  som är förutbestämda att hamna på deras bestsellerlistor.. kommer unga författare med upplagor kring 300 exemplar att få allt svårare att publicera sig..." Jag vill tillägga: detta gäller inte bara unga författare. För oss äldre författare som tidigare blev publicerade av de stora förlagen återstår i dag
bara print on demand-förlagen eller egenutgivning.
    En annan företeelse, som säkert påverkar kommersialismen och bestsellerlistorna: En bestsellerförfattare måste följa upp sina framgångar. Men hur hinner han det, om han ständigt måste resa omkring och visa upp sig? Lösningen blir en spökskrivare. Vet vi idag om en bästsäljande bok verkligen är skriven av den författare, som annonseras ut på omslaget?
   En amerikansk författare, som tagit konsekvenserna av denna policy är ZZ Packer, författaren till den bästsäljande "Drinking Coffee Elsewhere". Hon orkade inte fortsätta, bestämde sig istället för att
ägna sig åt sin familj.
    En senkommen ros till Pierre Bourdieu och ett ris till audimatmentalitetens förespråkare.