I går kväll handlade Kunskapskanalens presentation av en ny bok och dess författare om Jan Hjärpe och hans senaste bok om profeten Mohammed. Det var fascinerande att möta Jan igen efter över 30 år. Då, på 1970-talet, då vi var grannar på Virvelvindsvägen 4 F på Klostergården i Lund, var han en försynt ung man, visserligen redan docent i religionshistoria vid Lunds universitet, men det gjorde han inte mycket väsen av. Att han var prästvigd höll han också tyst med. Nu, i TV-rutan, fanns inte mycket av försyntheten kvar, bara av den blidhet som vissa präster utstrålar. Men något hade tillkommit. Jan Hjärpe hade skärpan hos en auktoritet. Det vara fascinerande att se hans mimik, där det blida, för att inte säga milda, snabbt slog över i ett "jag vet vad jag talar om!" Han har ju också all anledning att sätta ner foten, när han blir ifrågasatt, som här i största välmening av intervjuaren Birger Schlaug. Jan Hjärpe är inte bara professor emeritus i islamologi, han har också erfarenhet av att ha varit rådgivare vid UD, Jan Eliassons man.
Efter programmet plockade jag fram mitt fotoalbum från 1979, där jag bland annat dokumenterat den fest jag arrangerade efter min doktorsdisputation i maj. Bland de dansande paren återsåg jag Jan Hjärpe och hans hustru Marianne, som min yngsta dotter Martina träffsäkert hade valt till sin dagmamma efter att ha studerat henne på lekplatsen som tvååring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar