Jag hittade Brustna hjärtan i en outletförsäljning. Förutom att jag fängslades av skådespeleriet, främst Penelope Cruz lysande Magdalena, fick jag också tillfälle att i filmen återse Lanzarote, vulkanön, där jag tillbringade jul- och nyårshelgerna för tre år sedan. Jag klättrade upp på en vulkan på julafton och tog långa promenader i den svarta stranden längs stränderna. Jag stal till och med mig en liten lavasten, fast det var förbjudet. Jag hoppas att brottet nu är preskriberat. Hur som helst är stenen en påminnelse om den vilda ljuvliga ön, där den ligger i en blomkruka på min balkong. (Stenen alltså, inte ön, även om jag önskar att det vore så.)
Hur kom det sig då att jag reste till Lanzarote?
Svar: Jag hade längtat dit ända sedan jag läste Sven Sörmarks thriller "Ett sista leende", när den kom 1979. En mycket bra roman av en författare som jämförts med både Dürrenmatt och Simenon, mina absoluta favoriter i kriminalgenren.
Den vackra flickan i "Ett sista leende" heter också Magdalena, precis som flickan i Brustna hjärtan.
En tillfällighet?
För övrigt vill jag gärna berätta att en av mina döttrar heter Magdalena. Också hon är mycket vacker.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar