I dagens UNT publicerade Eva Nevelius en krönika om sin ångestfyllda relation till matematiken. Jag delar den med henne. Också jag valde bort ämnet i gymnasiet och blev latinare istället för realare. I realskolan hade jag våndats så svårt under matteproven, att jag ofta blev tvungen att be att få bryta och lägga mig på skolsköterskans dyscha och vila.
Men långt senare hände något. I den s k beteendevetenskapliga utbildningen vid universitetet ingick statistik. Jag kan inte förklara hur det gick till, men plötsligt kunde jag se lösningen på ett problem utan att först gå igenom uträkningarna. Och - vid slutprovet visade det sig att jag hade det bästa resultatet av samtliga 800 kursdeltagare.
Har matematik/statistik något med parapsykologi att göra?
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar