Kerstin Ekman: Grand Final i skojarbranschen

Ännu en metaroman om författarskap och medievärld, mycket starkare än Ann Heberleins. Satiren är knivskarp. Som den på s 173 om "vår tids frontfigur som klär sig som en trettiotalsgangster och vår största litterära gåta är om hans solbränna är äkta eller Max Factor Lasting Performance."
     Ändå är berättelsen trovärdig. Under läsningen tänkte jag: om jag hade läst Grand Final i skojarbranschen, innan jag själv började skriva romaner, hade jag inte vågat kasta mig ut i den här grymma världen. Ett citat: "Lever hon det där konstiga livet? (sa farsan om Lillemor Troj). Det var nog första gången jag (Babba) anade hur människor läser böcker om de känner till författaren. Eller till och med om de inte gör det." (s 78)
     En jämförelse: när Thea Oljelund från Året Runt begärde en intervju var det bara att ställa upp.  Det gjorde Lillemor Troj. När Expressen stod vid grinden och begärde en intervju efter att jag debuterat sa jag nej. Jag hade viktigare saker för mig: att bada bastu.  Jag visste ingenting om vad som gällde i den litterära världen.
    Och så guldkornen, dem får jag inte glömma. "Det orimliga kan bara berättas, det absurda blir trott genom berättelsens gåva till lyssnaren."(s 348) (Detta om Jesus, som blev lyssnad på eftersom han inte lade ut sitt budskap som en abstrakt moralisk traktat.)"Men:
    "Det dyrbaraste vi äger är det som vi aldrig berättat för någon. Det kan inte förvanskas." (s 382)