Arbetsstipendium till Villa Martinson i Jonsered

På 1950-talet sysselsatte jag mig en hel del med skalden Rainer Maria Rilke. Resultatet blev en s k
trebetygsuppsats i litteraturhistoria med poetik vid Stockholms Högskola, som universitetet då kallades.
Titel: Rilkes kontakt med Ellen Key och hennes betydelse för honom och hans verk. Det var 1958. Min handledare var professor E.N. Tigerstedt.    Min forskning tog mig till Worpswede vid Bremen och Rilkearkivet, som förestods av Rilkes dotter Ruth, men också till Jonsered i Partille socken utanför Göteborg, där Rilke var gäst hos paret Gibson på Furuborg år 1904.
    En annan poet, som betytt mycket för mig, är Harry Martinson, vars ANIARA var en av inspirationskällorna till min nyligen utkomna diktsamling DIKTER FRÅN PLANETEN ZOG.
I dikten "Åttonde september 2013"  skriver jag om president Obama:

    "Han spelar redan alla roller
     I ett politiskt spökspels kurragömma
     Som i Aniara"
 
    Den dikten skulle kunna vara skriven valåret 2014.

    Nu har de båda poeterna slagit sig samman och via stiftelsen Fru Mary von Sydows, född Wijk, donationsfond, sett till att jag får två månaders vistelse i Villa Martinson. Där kommer jag att kunna arbeta koncentrerat med den del av den självbiografi med preliminär titel "Tjänstekvinnans dotter", som jag arbetar med, och som har anknytning till främst min Rilkeforskning.

Arbetsstipendium!

Den 13 juni fick jag meddelande från Författarfonden att jag fått deras arbetsstipendium på 1 år.
En belöning för de två böcker jag publicerat sedan förra gången jag fick stipendium: romanen " Älska mig - ändå!" och pjässamlingen "Fem pjäser om sex". Nu kan jag med tillförsikt fortsätta att skriva!
(Detta inlägg blev ganska mycket försenat, beroende på att jag redan dagen efter det glada meddelandet började skriva på en ny bok.)

Hedersledamot av Norrlands nation

I lördags, den 13 november,  installerades jag som hedersledamot av Norrlands nation i Uppsala. När jag kallats upp på podiet under höstfesten läste förste Q Anna Berntorp upp motiveringen: "För sina litterära gärningar och bidrag till norrländsk kultur". Det rörde mig liksom att få ta emot insignierna, det bredaste nationsbandet, den guldbekransade nålen, diplomet och den numrerade sångboken.
    Middagen var för övrigt en stor kulinarisk upplevelse, det tyckte både min gäst Nette och jag. Vi fick kastanje- och murkelsoppa med rökt renhjärta, hjortytterfilé med mandelpotatispuré och färskriven tryffel, likör- och hjortronparfait. Av talen var inspektor Tore Frängsmyrs det mest bejublade. Han kåserade över ämnet curlingföräldrar.
    Festen avslutades med dans: polonaise och pardans. (polonaisen klarade jag hyfsat tack vare en mycket samarbetsvillig bordskavaljer, som också hjälpte mig genom två wienervalser med ett knep: han fick mig att tro att jag gungade fram på en båt på Fyrisån.) När det sedan blev dags för modernare turer till Phontrattarnes jazzande hittade jag tillbaka till min kärlek till shaken. Min nye danskavaljer var till min lycka med på noterna. Vi hade mycket roligt.