Författares Bokmaskin: 2012 års kalender

Nu är den här, den vackra kalendern för nästa år! Mitt bidrag: en av Pirkko Dahlmans illustrationer till min saga "Prins Erik och draffodilen", en av sagorna i den nyss utkomna "Bland pallemoner och draffodiler".
En stor julros till Författares Bokmaskin!

Justine Lévy: En ovärdig dotter

I dag publicerade UNT min recension av BHL-dottern Justine Lévys senaste roman. Den boken tyckte jag verkligen om! UNT: s kulturred hade också hittat en fiffig rubrik: "Inte utan min mamma".

Semesterläsning i Spanien

Nyss hemkommen från ett besök hos min dotterson Jesper i  Spanien kastar jag mig över god litteratur på svenska. Jag är utsvulten. Den litteratur som var tillgänglig där nere tråkade ut mig. Här ett smakprov:
Björn Ranelid: Kniven i hjärtat (ännu ett manifest för "godheten")
Elin Lindqvist: Facklan (också tendentiös men med en liten knorr)
Karin Brunk Holmquist: Villa Bonita (minns inte längre vad den handlade om)

Undantaget var Kate Mortons Den glömda trädgården, översättning till svenska av Louise Thulin. En fantasieggande saga för vuxna med inbakad kriminalgåta. Dessutom visar Kate Morton att även sagor kan vara autofiktiva. Det gladde mig, eftersom jag själv nyss publicerat två sagor av det slaget. (I samlingsvolymen "Bland pallemoner och draffodiler").
Nu läser jag Justine Lévys En ovärdig dotter, som jag fått till recension från UNT.

Kriminalromaner i fängelset

Litteraturfestivalen Les Boréales i Caen, Normandie, har presenterat sitt nya program. Där hittar jag en intressant programpunkt. Den skicklige översättaren från svenska Philippe Bouquet kommer den 14 november att föreläsa för fångarna i fängelset Argantan om nordisk kriminallitteratur. Kanske nämner han också min "L´homme qui voulait être Simenon",  som är en av de fyra böcker av mig, som han översatt. (Svensk titel: "Mannen som ville vara Simenon")
    En ros till Les Boréales, som vågat sträcka sig utanför sina traditionella gränser för att nå en målgrupp, som om någon borde vara intresserad av kriminallitteratur.  Något för svenska föreläsare att ta upp?

Kvinnor utan män

Margaret Atwood gav 1983 ut romanen "Bodily Harm" om en kvinna, som blir lämnad av sin man, sedan hon fått bröstcancer. Mer än 20 år senare  kom Siri Hustvedts "The Summer without Men", likaså om en kvinna, som blir övergiven av sin man. Mia är till skillnad från Atwoods Rennie inte sjuk, men hon blir det. Hon blilr "galen". Jag kan inte låta bli att tänka på dessa kvinnor, som tycks leva ett halvt liv, när de inte längre har en man vid sin sida eller i sängen. Är då männen så viktiga för oss? Eller saknar de här båda författarna  stoff?  Tröstar de sig med att deras ämnesval ger dem läsare, andra kvinnor som nu har någon att identifiera sig med?

Poesins stillhet i konfrontation med kaos

Upsala Nya Tidning publicerade i dag en krönika av Emma Tranströmer, nobelpristagarens dotter. Hon beskriver det kaos som utbröt efter att hennes far fått nobelpriset. Hon använder till och med ett ännu starkare ord: inferno. Stress och ångest. Och jag undrar: är detta poesins uppgift? Det som händer i den mediala världen just nu är ju det som den inåtvände poeten försökt motverka med sin poesi.  Han satt där i sin rullstol, "vänligt leende och till synes oberörd av uppståndelsen", skriver dottern också. Obs uttrycket "till synes"! Vad annat ska en stackars poet ta sig till?
    

Teknikens under

Jag behövde en krona till min trasiga tand och uppsökte idag min tandläkare. Det blev en mycket intressant uppvisning i något som såg ut som ett datorspel. Tandläkaren, Lazlo Nagy, byggde upp den på en skärm, lät mig sedan följa processen, då projektionen på pärmen utvecklades till en krona i en separat liten låda.
Snabbt och effektivt. Efter några timmar hade jag en ny tand, något som tidigare brukade ta flera veckor.
En ros till teknikens värld.