Om Blåkullla

Utanför Bohusläns kust ligger en kulle vid namn Blåkullen. Den anses, fick jag veta under mitt besök på Västkusten nyligen, vara det mytiska Blåkulla, där häxorna på 1600-talet träffades för att dansa med djävulen. Nu läser jag i dagens understreckare i Svenska Dagbladet, författad av professor Per-Arne Bodin, att Blåkulla i själva verket låg i mina hemtrakter, i byn Utnäs vid Ångermanälven. Nu har Botniabanan fått problem. Den har lagts över åkern i Utnäs och det fungerar inte. Så här skriver den lärde professorn, som själv kommer från trakten, att "Botniabanans problem kanske bottnar i att häxorna stretar emot när järnvägen utan deras tillåtelse dragits rakt över deras samlingsplats." Jag känner med häxorna.

Christer Eriksson: Lägg en slant under tungan

Jag har läst. Jag har tänkt. Och känt. Men vad är jag inte beredd att redogöra för än. Jag återkommer, i en eller annan form.

Carl-Johan Vallgren: Havsmannen

För tio år sedan kom Carl-Johan Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia", där ett vidunder visar sig besitta kärlekens gåva. I årets roman, "Havsmannen", återkommer temat. Nu är det fråga om ett vidunder, som fastnar i en fiskares nät. Han, för det är tydligt en varelse av hankön, har också en sällsam förmåga att genom ordlös kärlek rädda ett ungt syskonpar i Falkenberg, som mobbas av en psykopat, från att gå under. Slutet är förutsägbart men ändå överraskande. Varför denna fascination inför vidunder? frågar jag mig. Har Vallgren liksom Anna-Karin Palm Bröderna Grimm som husgudar?

Marlene Dietrich: Sanning eller lögn?

SVT2 visade i går kväll en repris på dokumentären "Marlene - myten och sanningen". Människor som känt henne, intervjuades, bland annat några grannar. Särskilt en av dem, en distingerad gentleman, framställde sig som Dietrichs förtrogne, den som tog hand om henne under hennes sista tid, då hon kände sig ensam och övergiven. Hon dog som bekant vid 90 års ålder. Hon hade då tillbringat de sista 15 åren till sängs. Låg hon till sängs kunde hon ju inte ramla mer och skada sina famösa ben än en gång. Efter programmet plockade jag fram dottern Maria Rivas 895 sidor tjocka biografi om sin mor i tysk översättning, "Meine Mutter Marlene", som hon publicerade efter hennes död 1992. Där får man en annan bild, men inte nödvändigtvis sanningen, något som baksidestexten proklamerar. (VARNING FÖR BAKSIDESTEXTER!) Som Luc Honorez skrev i sin intervju med Maria Riva i den belgiska dagstidningen "Le Soir" 11/1 1993, levde Marlene Dietrich ett liv i lögner. Han citerar "För en myt, en Dietrich eller en James Dean, är lögnen ett yrke, de tillverkar drömmar och fesagor för publiken. Jag vet, för jag har levt i den miljön." I biografin får man veta att det var dottern som tog hand om Marlene fram till hennes död. Sanning eller lögn?

Peter Höeg: Elefantskötarnas barn

Peter Höegs senaste (?) roman är en saga för vuxna. Om jag inte vetat att den publiceradess 2010 skulle jag ha trott att författaren hade haft massmördaren Anders Behring Breivik i tankarna, när han skrev den. Jag citerar: "Terror har sitt ursprung i fundamentalism, säger Albert Wiinglad, och de flesta människor bär omkring på en inre terrorist... nittiofem procent av jordens befolkning behöver att någon talar om för dem hur de ska uppföra sig. Det är därför terrorister arbetar inom organisationer, det är mindre än en på tusen som arbetar ensamma."

Bodil Malmsten: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Bodil Malmstens nya "loggbok" har en titel som för tankarna till Björn Ranelid. Men han är inte inblandad. Åtminstone inte såvitt jag vet. Titeln är ett citat ur en av Bodil Malmstens tidigare böcker, läser jag. Här några citat ur den nyss utkomna boken: "Att människan med livet som liknar mitt, inte är jag, har jag påpekat...ofta...Så som Jesus vid den yttersta domen ska skilja de rättfärdiga från de orättfärdiga, så som en herde skiljer fåren från getterna, skiljer jag på personligt och privat...Vill jag skriva om mitt privatliv, min intimitet, gör jag det genom personer som inte liknar mig i dikter, noveller och romaner..." (s. 46) Vilken bra sammanfattning! Och vilken lysande vägledning för alla som tror att jag är jag i fiktionens värld! Och om svek: "Lever du för en annan människa, sviker du dig själv. Lever du för dig själv, ditt arbete, så sviker du andra..." (s 97) "Hela mitt liv ett krig för att de som inte förstår mig ska förstå." (s 98) Ingen kan som Bodil Malmsten sätta fingret på författarens dilemma.

Möte med ännu en historisk plats

I går tog jag bussen ut till Gamla Uppsala, gick upp på Tunåsen, genom dess tusenåriga betesmarker, sedan tillbaka längs Myrby träsk. När jag väntade på bussen tillbaka hade jag en närbild av de arkeologiska utgrävningarna, som visar fragment av livet norr om Storgården: till exempel stolphål från byggnader under järnålder och medeltid (från ca år 0 till 1500-talet). Jag rös.