Recension av "Schweiz berättar: Sensommarmöten"

I dagens SvD publicerades mitt beröm av novellantologin enligt ovan. Det var inte helt enkelt att skriva om den. Den rymmer så mycket som 25 noveller. Men jag tycker nog att jag lyckats. Det gällde bara att hitta ett tema. Det blev "det frånvarande havet och den schweiziska nostalgin", som också blev recensionens slutord. Det hade också kunnat bli ett citat ur Peter Bichsels "En bok om att läsa och berätta": "Poetens uppgift är att vara sand och inte olja i världens maskineri."
    PS  Här i Uppsala har vi också ett frånvarande hav.

Möte med adoptivbarn

UNT ägnar mycket spaltutrymme åt adoptivbarn i dag. Det slumpade sig så att jag för några dagar sedan mötte ett numera vuxet adoptivbarn, mor till två av mina barnbarns tremänningar. Hon lämnades in på ett barnhem i Indien som nyfödd och fick stanna där i två och ett halvt år. Om hon är bitter? Absolut inte, svarade hon,  hon betraktar Sverige som sitt hemland och sina adoptivföräldrar som sina "riktiga" föräldrar. Och de små barnen, de vackra små pojkarna, vet inte annat än att de är svenskar.

Rosamond Smith: Lives of the twins (1987)

Det här är den första romanen jag läst av Rosamond Smith och ändå inte. Av Joyce Carol Oates har jag läst åtskilliga. Rosamond Smith är den författarpseudonym hon använder, när hon skriver kriminalromaner.
Romanen är en intressant utbrodering på tvillingtemat. Bokens hjältinna Molly Marks förälskar sig i identiska tvillingar, en god och en ond. Eller är det inte så enkelt? Har de mer gemensamt än utseendet?
Slutet är förbryllande. Det är egentligen märkligt att inte fler romaner skrivits på det här mytologiska temat sedan Bibelns berättelse om Kain och Abel.

Gretelise Holm: Paranoia (2002)

Det här är en kriminalroman som fungerar också som upplysningsskrift om psykopati. Den säger mer om fenomenet på några få sidor än fackböcker i ämnet. Den refererar bland annat en avhandling, som konkluderar att framgångsrika människor har många personlighetsdrag gemensamma med psykopater och  att psykopaterna är starkt överrepresenterade bland människor med makt. De sitter på höga positioner inom politik och adminstration, i affärslivet och i den offentliga sektorn. "Man anställer inte en chef utan att fråga om han är i stånd att avskeda folk", menar bokens mördare. Ett annat citat: "Psykopater... får hela tiden nya infall och hoppar från det ena till det andra... I succékretsar kallar man dessa egenskaper idérikedom, initiativ, flexibilitet, kreativitet." Han tror också att mellan 20 och 30 procent av de framgångsrika samhällsmedborgarna är psykopater (mot  en procent bland befolkningen i stort).
    Efter att ha fått dessa fingervisningar borde jag som gammal kriminalförfattare lätt ha gissat vem  mördaren är. Det kunde jag inte, vilket motiverar en ros till den danska författaren Gretelise Holm.  

Matteus evangelium 6:3

I går sände K-kanalen ännu ett fascinerande avsnitt om hjärnan under rubriken "In i vårt psyke". Bland annat fick vi se hur en kvinnas händer efter en hjärnoperation, där hjärnbarken skurits itu,  levde sina egna liv. Den vänstra handen slog kvinnan i ansiktet, utan att hon kunde hejda den, den ena handen knäppte upp blusen, den andra knäppte igen den. Gång på gång. Jag mindes några citat ur Jesu Bergspredikan: "... om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig..." (Matt 5:30) och "... när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör." En gammal visdom, som borde få nytt liv idag, när människor gärna berättar om vilka gåvor de av barmhärtighet ger till jul. Som om det inte räckte med själva gåvan.
     Jag tänkte också på min egen virusinfektion i vänster hjärnhalva, när jag var barn. Att jag förlorade förmågan att använda höger hand och tappade talförmågan. Men då, 1945, hade Roger Sperry ännu inte gjort sin upptäckt av hjärnhalvornas funktion (nobelpris 1981) eller jag skrivit min avhandling om tanke-och skaparprocesserna (1978).
    En ros till producenterna bakom TV-serien "In i vårt psyke".  (Se även mitt inlägg om kreativitet och psykisk sjukdom 7/12 2011!)

Recension av Jeanne Cordeliers "Utbrytningen"

I dag var den äntligen inne i Svenska Dagbladet, min lovprisning av Jeanne Cordeliers starka bok om åren som prostituerad i Paris. Artikeln var stort uppslagen, med ett foto av författaren på promenad i Stockholm. Jag hade gärna lyssnat på henne på Kulturhuset i Stockholm i november, men då var jag bortrest, i Spanien. Det hade annars varit ett sällsynt tillfälle att få träffa henne (igen), eftersom hon flyttat tillbaka till Frankrike (från Stockholm).

Marianne Fredriksson: Simon och ekarna

Jag ser att Marianne Fredrikssons roman från 1985 har blivit film. Det året var jag indragen i författarens "vänskapskrets", vilket bland annat innebar att vi läste varandras böcker. Och jag hennes manus. Men manuset till "Simon och ekarna" läste jag inte. Jag var fullt upptagen med mitt eget manus. När boken så kom blev jag besviken. Marianne hade haussat upp mina förväntningar ordentligt vid våra lunchmöten.
När jag läste den tyckte jag att den var en enda lång IDAG-sida. Där var C G Jung och annan psykologi på modet, men ingenting som verkligen berörde mig. Jag försökte, så försiktigt jag kunde, att tala om det för Marianne. Hon tog det antagligen till sig, för när hon kommit igång med "Fiskarens skor" bad hon mig läsa manus och ge synpunkter. Det gjorde jag. "Fiskarens skor" blev "den som vandrar om natten", en mycket vacker titel.
    Nog om det. Nu ska det bli intressant att se filmen efter "Simon och ekarna". Intressant att se vad regissören gjort av bokens floskler som "han såg den äntligen, sorgens källa i hennes hjärta". Hur gestaltar man det på film?