Hällristningarna i Lillevatten på Västkusten

Med posten i dag kom ett klipp ur ST-tidningen från min svägerska på Västkusten. Artikeln berättade om - och visade - några av de bilder och texter, som enslingen Georg Gustavsson (1899-1985) ristat in i klippor och stenar utanför sin stuga i Lillevatten, Spekeröd. Bland annat hade han citerat ur Bibeln, på svenska och latin. Spekeröds hembygdsförening har frilagt och målat i flera av ristningarna men har inte resurser att gå vidare. Det handlar ju om ett kulturarv och är som sådant inte kommersiellt försvarbart.

Film på TV 5: Tvivel

Under min promenad vid Ekoln i dag kom jag att tänka på Joe Patrick Shanleys film "Tvivel" (ursprungstitel "Doubt"), som jag såg på TV häromkvällen. Den katolske prästen fader Flynn i Saint Nicholas Church i Bronx, New York, utmärkt spelad av Philip Seymour Hoffman, och den stränga nunnan syster Aloysius Beauvier, rektor vid pojkskolan i samma församling, spelad av Meryl Streep, är i konflikt. Hon börjar misstänka att fader Flynn utnyttjar en mörkhyad pojke sexuellt men kan ingenting bevisa. Då påstår hon att hon kontaktat en nunna i hans förra församling. Det är inte sant men det räcker för att han ska sluta frivilligt i Saint Nicholas. En film som hade fortsatt att spelas upp i huvudet och sätta tanken i rörelse. Filmer med öppet slut tycker jag mycket om.

Introvert eller autist?

En ahaupplevelse! Svenska Dagbladet har startat en ny IDAG-serie om den introverta personligheten. Serien, som nu kommit fram till del 2, är mycket upplysande. Men - jag efterlyser en koppling till autismspektrum, en störning eller tillgång, som jag behandlat i min senaste roman "Älska mig - ändå!" Nu skulle jag vilja skriva en större artikel (en essä?) om den kopplingen. Till att börja med kommer jag att ta upp ämnet i min presentation av boken på Uppsala Stadsbibliotek den 18 september under rubriken "Nyskrivet från Uppsala".

Karl Ove Knausgård: Min kamp

Jag tycker inte om romaner som docerar och/eller kommenterar. Första delen av den omskrivna "Min kamp" börjar just som en lektion i vad som händer med den mänskliga kroppen efter döden . Knausgård kommenterar också döden. Han skriver att det kan tyckas som om döden distribueras genom två olika system. "Det ena är förknippat med hemlighetsmakeri och tyngd, jord och mörker, det andra med öppenhet och lätthet, eter och ljus." Jag erinrar mig John Gardners visa råd i "On becoming a novelist"(postumt utgiven 1983): det gäller att lära sig skillnaden mellan att "visa" och att "tala om". En roman är enligt honom "en levande och fortlöpande dröm" som författaren har skapat och som läsaren låter sig dras in i. Jag ger en ros att läggas på den bortgångne Gardners grav och dristar mig i samma andetag att skicka ett ris till den förnumstige Knausgård.

Vad är en blivande klassiker?

Det senaste inom marknadsföringen för böcker tycks vara uttrycket "en blivande klassiker", så till exempel i Böckernas Klubbs tidning nr 10-12. På omslaget basuneras ut att Jean-Michel Guenassias debutbok är "en blivande klassiker". Hur kan Böckernas Klubb veta det?

Lars Kepler: Eldvittnet

Om det inte vore för det slarviga språket skulle jag kalla Keplers senaste kriminalroman för en riktig höjdare. Mordgåtans upplösning fick mig verkligen på fall. Men - bästa Kepler, låt inte era romanfigurer utsättas för så grovt våld i fler böcker - och sedan överleva! Liksom när jag läste er debut "Hypnotisören" blev jag inte övertygad på den punkten.

Jag är inte intresserad!

Härmed ber jag att få meddela att jag varken har lyssnat på radio eller sett på TV i dag på förmiddagen. Jag vet alltså inte hur det har gått för vår nya superkändis Anders B Breivik. Är han sur över mitt ointresse? Förmodligen. Alla rapporterar ju om honom, men hans ego blir väl aldrig stort nog. Ett ris till media, som inte kan få nog av honom.