Substantivsjukan

Om substantivsjukan skrev språkvårdaren Erik Wellander i sin "Riktig svenska" (1:a upplagan 1939, nya upplagor 1941 och 1947)  att den "allvarligt hotar livligheten och rörligheten hos vårt språk". Nu tycks den ha tagit ny fart. Här några exempel ur de senaste dagarnas läsning:
"Företaga framförande" (i stället för framföra)
"Körning av hissfirma" (i stället för hissfirman kör, vilket redan det är missvisande. Det är ju inte firman som kör hissen utan reparatören i det här fallet)
Och det senaste, och värsta, exemplet:
"Bortgången av  min far" (i stället för min fars bortgång).  Här kunde jag inte låta bli att associera till uttrycket "förbigången av min far".
I de fransktalande länderna har man sällan det här problemet. Där månar man om "livligheten och rörligheten" i sitt språk.
Ett ris till alla substantivsjuka!  

Big Fish

En av underbaraste filmer jag sett är den amerikanska "Big Fish" med Albert Finney i rollen som mannen som fantiserar fram sitt liv. Eller gör han det inte helt och hållet? Existerar staden Spectre faktiskt? Liksom den vackra flickan, spelad av Helena Bonham Carter? Filmen är en fantastisk illustration till begreppet "faktion" eller "autofiktion", vanligast inom skönlitteraturen.

Tack till en stenåldersman

Någon ros kommer nog inte i fråga. Den har i vilket fall som helst vissnat för länge sedan. Men ett tack ska du få, du skicklige stenåldersman som lämnade ditt verktyg till mig högst uppe på Sunnerstaåsen. Där hittade jag det i går. Det ligger fint i min hand och kommer säkert till användning vid vårens blomplanteringar.

Möte med mitt kusinbarn Beatrice Ask

Hon dominerar hela förstasidan i Svenska Dagbladet i dag, vår justitieminister Beatrice Ask. På den stort uppslagna bilden strosar hon fram i Stockholm, liten till växten men tuff. Både höjden över havet, 152 cm, och tuffheten har hon i generna. Hon är mitt kusinbarn, uppväxt i karga förhållanden i Härjedalen, min morssläkts landskap. Hennes mor, min kusin, skaffade sig en utbildning som hårfrisörska, vilket också Beatrice kom att göra samtidigt som hon engagerade sig politiskt. Modern var föräldralös sedan tidiga barnaår och växte upp som adoptivbarn i sin farbrors, min morbrors,  familj.
    Nu meddelar Beatrice att "regeringen öppnar för e-röstning i val".
    Det är människor som Beatrice Ask som låter oss tro att det fortfarande är möjligt att vara politiker.  

Brutus Östling talar ut

Jag upphör inte att förvånas över journalisters godtrogenhet. Det är sällan någon ifrågasätter ett intervjuobjekts berättelse om sitt liv. Ett aktuellt exempel är Peter Fredrikssons intervju med Brutus Östling, publicerad i Hemmets Journal nr 42. Han är en av dem som har svalt Östlings historia med hull och hår. Visst, han har varit gravt alkoholiserad och han har lyckats enormt bra som fågelfotograf. Nu är han lyckligt nygift (med en barnpassare?) och "har vissa veckor intecknade" med de fyra barnen "från ett tidigare förhållande". Inte ett ord om kvinnan som gett honom barnen och tagit hand om dem, medan han gjort sina långa resor till avlägsna länder för att fotografera fåglar samtidigt som hon skött förlaget åt honom. Och inte ett ord om hennes betydelse för hans tillfrisknande och hennes del i den lyckade satsningen på djurfotografi.
Inte heller ett enda ord om de författare som han fört bakom ljuset för att inte säga sugit ut under sin tid som förläggare. Inte ens nyfikenhet på namnet Brutus. Så heter han ju inte, denne Östling, han har ett betydligt mer prosaiskt förnamn.  Brutus är hans "nom de guerre", vilket borde ha fått reportern att tänka till. Brutus hette ju mannen, som gav Julius Caesar det sista mördande hugget, vilket föranledde honom att ropa "Et tu, Brute!" (Även du, min Brutus!)
    Om Brutus lär Cicero ha skrivit att han hade en mans mod och ett barns hjärna.
     Nyfikenhet är journalistens främsta tillgång. Men av den märks inte mycket i detta snyftreportage.
     Ett ris till Hemmets Journal och ett annat  till journalisten Peter Eriksson.

Ulrika Kärnborg: Vad är litteratur och 100 andra jätteviktiga frågor?

I den här boken kan man göra fynd! Särskilt i de "korta svaren" som kommer före de "långa".
Här listar jag några exempel, som fått mig att tänka till, le instämmande eller känna oppositionslustan flamma upp.
6. Hur vet man att man är en riktig författare? Kort svar: Aldrig. Min reaktion: på kornet!
8. Kan man i förväg veta om en författare kommer att väljas in i Svenska Akademien? Kort svar: Ja.
    Långt svar: ...Det är en viss fördel att vara lagom. Lagom framgångsrik, känd, debattlysten, poetisk...
    Min undran: Hur kan Ulrika Kärnborg veta det?
Och så som nummer 11 hennes insikt om hur viktigt det är att "hålla såret blödande". Det korta svaret är här: "Genom att alltid offra sig själv så långt det går."
   Om jag hade fått den här boken till recension skulle jag ha avslutat den som jag mycket sällan gör som kritiker: LÄS DEN!  

Mer om särbegåvning

Svenska Dagbladets IDAG-serie om så kallad särbegåvning rullar på. "Även de särbegåvade behöver stöd i skolan", skrev Anna Lagerblad i måndags. Som det nu är tappas de bort, förväntas klara sig själva med resultatet att de antingen "slocknar" av för lite stimulans eller blir utagerande bråkstakar. Jag var själv en särbegåvning, kunde läsa vid tre års ålder och fick börja skolan vid sex. Då kunde jag också skriva och räkna enklare tal. Men jag hade tur. Jag hade lärare, som tog vara på min begåvning, såg till att jag fick stimulerande uppgifter. Men det var  på 1940-talet. Sedan kom en ny skolpolitik: alla barn skulle betraktas som lika begåvade fast på olika områden.  Enhetsskolan föddes och blev så småningom grundskola.
   Här kan jag inte låta bli att ta upp min käpphäst än en gång. Begåvning verkar fortfarande mätas med IQ-test. I dagens SvD berättas att en IQ på på minst 120 krävs för framgång inom till exempel teoretisk fysik.
Men om kreativitet och möjligheten att mäta den: ingenting.
En lättfattlig introduktion till diskussionen om intelligens och kreativitet finns i ovan visade bok.

Mer från lögnens marknad

Den 11/10 gjorde jag ett inlägg i debatten om Bokmässan i Göteborg i UNT. Den fick rubriken "Litteraturens uppgift är inte att stärka författarens ego". Citat ur artikeln: "Författarnarcissismen är det största hotet mot litteraturen i dag." Jag vänder mig särskilt mot utvecklingen på bokmässemarknaden, där det viktiga för en författare tycks vara att få många lyssnare  (!) och många sålda böcker. Men hur många av dessa böcker blir lästa? Och hur många är läsvärda? Marianne Fredriksson var en författare, som  kunde blicka ut över långa köer, när hon sålde sina böcker på bokmässan. Det var bland annat henne jag tänkte på, när jag betonade att det inte är enbart författarens förtjänst eller fel att utvecklingen gått åt fel håll: "Bakom författaren står förlaget. Och bakom förlaget marknaden". Marianne Fredriksson var en storsäljare under sin tid på Wahlström & Widstrand. Men hon var inte nöjd. Marknaden visste att hon var värd ännu större upplagor, ansåg hon och flyttade över till Piratförlaget.  Med resultatet att hennes böcker tappade sin själ.
     I går publicerade de underfundiga Berglins i Svenska Dagbladet en serie bilder på temat "Vem ska trösta Kulturknyttet?""Sprödhet är ute", skriver de. "Skolgårdarnas s. k. maktlekar har redan börjat sprida sig till den hårt trängda kulturvärlden."

En ros till mig själv

Jo, det har jag faktiskt gjort mig förtjänt av. Jag har på egen hand löst mysteriet med de "attacker" av trötthet som jag plågats av de senaste tio åren. Jag fick en puff, när jag upptäckte att jag är överkänslig för kortison. Jag svullnade upp och blev trött av en kortisonmedicin mot astma. Det var ju exakt de symptom som jag fått då och då utan att någon tillfrågad läkare kunnat ge en förklaring, än mindre en diagnos. De kom ofta, när jag satt vid datorn och försökte författa något eller helt enkelt bara betala räkningar. Damm? tänkte jag först, sedan datorallergi? Också nu, i detta ögonblick, känner jag av symptomen. Men nu har jag lärt mig att jag så fort som möjligt ska stänga av datorn och vila en stund. Förklaringen är nämligen att jag är superöverkänslig för stress och stress får kortison att utsöndras. När sedan kortisonet går ner i produktion blir kroppen trött. Den del av förklaringen bidrog min husläkare Ashkan Kiani med, när jag bad honom bekräfta kortisonhypotsen. Han får halva min ros!

Den glömda historien av John Chrispinsson

Myten berättar att min pappas släkt kommer från Estland. Därför var det med stor nyfikenhet som jag skaffade hem "Den glömda historien" från biblioteket. Den har underrubriken "Om svenska öden och äventyr i öster under tusen år" och är 435 sidor tjock. Nu har jag läst den och förvånats över mycket. Som att Sveriges andra universitetsstad faktiskt inte är Lund utan det estniska Dorpat och att  trehundrafemtio deporterade och tvångsvärvade estlandssvenskar försvann eller dog efter de sovjetiska truppernas intåg i Tallinn 1944. De hade missat  båtarna över till Sverige eller flytt i egna bräckliga farkoster. Totalt lämnade sextusensjuhundra svenskar Estland, skriver Chrispinsson. Men femtonhundra blev kvar i Sovjetunionen. Här blir författaren upprörd. Medan många svenskar protesterade mot apartheidregimen i Sydafrika på 1960-talet förtrycktes, deporterades och utarmades tusentals av deras landsmän bara några mil från Stockholm. Han avslutar boken med en tänkvärd mening: "De människor det handlar om lever faktiskt fortfarande, kanske är den gamle mannen eller kvinnan bredvid dig på bussen en människa med just en sådan spännande dramatisk historia."

IQ och särbegåvning

I dagens SvD mötte jag återigen den gamla klyschan IQ i IDAG-sidans artikel om särbegåvning.. Det upphör aldrig att förvåna mig att man fortfarande använder sig av det gamla IQ-begreppet. Och att man fortfarande blir förvånad över att "enbart IQ inte räcker" för att förklara genialitet eller brist på sådan. Som jag redan nämnt i två inlägg (2/10 och 5/10 2010) diskuterade jag förhållandet mellan intelligens och kreativitet i min doktorsavhandling "Ways of Cognitive Action" 1979. Jag föreslår där bland annat att en optimal kombination av de faktorer som ligger bakom dessa kognitiva aktioinssätt skulle kunna leda till genialitet.

Om den kollapsande hjärnan

"Vilan är evig", citerade jag mig själv i går. Nu är jag inte längre så säker på att det är så enkelt. Jag läste just i senaste numret av "Modern Psykologi" en fundering apropå nobelpristagaren Arvid Carlssons hjärnforskning. Han lär ha spekulerat över att vi kanske kan uppleva något som inte har någon tidsaspekt alls, ett tillstånd i den kollapsande hjärnan, som är helt frikopplat från upplevelsen av tid.
  "Och vad är det?" kommenterar vetenskapsjournalisten Per Snaprud. "Det är ju evigheten. Eller hur? Det kan ju vara så att medan vi är på väg ut, så att säga, just då upplever vi en evighet. Och då upplever vi ju det i evighet."
   Jag associerade naturligtvis till de omdiskuterade nära-döden-upplevelserna men också till den känsla jag fick, sedan min mamma tagit sitt sista andetag, att hon inte alls var död, att hon förmedlade liv!

Om haikudikter och mötet med Anders Holmquist

Apropå gårdagens nyhet om nobelpriset till  Tomas Tranströmer, som enligt pressen nu enbart klarar av att skriva haikudikter: ett minne. På hösten 2004 träffade jag flaggkonstnären Anders Holmquist i Stockholm. Han bjöd hem mig till sitt hem på Strandvägen 55, det så kallade Rosenska palatset. De tre rosorna i intarsia i entrégolvet var imponerande. Också Anders Homquist skrev haikudikter, var med i haikusällskapet i Stockholm. Han försökte övertala mig att gå med men jag vägrade, trodde mig inte om att kunna skriva haikudikter. Men när jag kom hem skrev jag den här:

Min mun är tystnad
Gula löv spelar min sång
Vilan är evig

Tomas Tranströmer fick nobelpris

Det var på nittiotalet, 1994 tror jag. Jag deltog i ett författarmöte på Runmarö. Där var också Tomas Tranströmer, det är ju hans ö. Han hade haft en stroke, som lamslagit hans högra sida och berövat honom talförmågan. Jag närmade mig honom, ville utbyta erfarenheter via hans hustru.  Jag hade visserligen inte haft någon stroke, men min högra sida hade varit förlamad och talförmågan försvunnen efter en virusinfektion i vänster hjärnhalva. Det var djärvt, det visste jag, men Tranströmer var ännu inte den absoluta ikon som han var på väg att bli. Men min djärvhet skulle straffas. En tidskriftsredaktör knuffade undan mig, ganska hårdhänt. Jag hade inte där att göra! I författarvärlden råder en hierarki, som emellanåt kan vara förödande.

Lars Erik Sundberg är död

Ännu en förläggare har lämnat det jordiska. Lars Erik Sundberg var min allra första förläggare. Han var redaktör för min debutbok "Dödens ängel", en deckare, som kom 1978 på Norstedts. Han hade bara en  invändning. Det namn jag valt på en av de  misstänkta var också namnet på domkyrkoorganisten i Uppsala. Han följde mig sedan genom två andra kriminalromaner men tackade nej till en fjärde. Synd. "Masken bådar blommans död" var framsynt för att inte säga profetisk och enligt dåvarande kulturchefen på Svenska Dagbladet, som hade läst manus, den bästa jag hade skrivit.  Den öppnade med ett statsministermord i Stockholm.  Anledningen till att Lars Erik refuserade den var antagligen att mina tre första deckare inte hade nått upp till hans förväntningar försäljningsmässigt. Jag skulle ju bli den bästsäljande Maria Langs efterträdare på drottningtronen. Men jag var mer litterär än  hon och såna deckare säljer inte.

Om Nya Facebook

Maria Ripenberg skriver engagerat om Nya Facebook i UNT idag. Hon är rädd för de konsekvenser den alltmer öppna informationen kan få. Hon använder ordet "spionkakor" och ser ett scenario framför sig, där allt man gör, läser och lyssnar på blir offentligt. Hon går så långt som till att påstå att Facebook begår hemfridsbrott. Hon tillägger att många av dem som avstår från Facebook idag är uppväxta i diktaturer.
De vet vad som kan hända i framtiden, om man inte är försiktig med att lämna ut information på ett ställe, där man kan bli kartlagd.
    Jag har aldrig begripit denna hysteri kring Facebook. Alla måste vara med. Om man inte är med är man ingen.
     Jag hoppas att min blogg inte utsätter mig för samma sak som Nya Facebook.