torsdag 6 oktober 2011

Tomas Tranströmer fick nobelpris

Det var på nittiotalet, 1994 tror jag. Jag deltog i ett författarmöte på Runmarö. Där var också Tomas Tranströmer, det är ju hans ö. Han hade haft en stroke, som lamslagit hans högra sida och berövat honom talförmågan. Jag närmade mig honom, ville utbyta erfarenheter via hans hustru.  Jag hade visserligen inte haft någon stroke, men min högra sida hade varit förlamad och talförmågan försvunnen efter en virusinfektion i vänster hjärnhalva. Det var djärvt, det visste jag, men Tranströmer var ännu inte den absoluta ikon som han var på väg att bli. Men min djärvhet skulle straffas. En tidskriftsredaktör knuffade undan mig, ganska hårdhänt. Jag hade inte där att göra! I författarvärlden råder en hierarki, som emellanåt kan vara förödande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar