Märta Tikkanen: Emma & Uno - visst var det kärlek

Jag tycker mycket om Märta Tikkanens böcker. Den senast utkomna, romanen om Emma och Uno, hennes mormor och morfar, berörde mig också på djupet. Emma får sex barn medan hon är mellan 19 och 25. Uno är frånvarande, den mest frånvarande barnafadern jag träffat på i litteraturen. Men Emma slutar inte att älska honom förrän ganska sent i livet. Han är en charmör och en av de män som gör upp storartade planer men inte klarar av att realisera dem. "Visst var det kärlek", skriver Märta Tikkanen. Det fick mig att än en gång undra över begreppet kärlek. Det används i tid och otid men borde emellanåt bytas ut mot ord som beroende, besatthet masochism och maktbegär. Min tidigare kulturchef på Svenska Dagbladet, Leif Carlsson, såg en viss likhet mellan Märta Tikkanens romaner och mina. Så det är nog ingen tillfällighet att jag blir så berörd av hennes berättelser. PS Jag har ju också skrivit en roman, inte om mina morföräldrars, men väl om mina föräldrars möte. Den skulle först få heta "Jonas och Beata" men jag ändrade titeln till "En vass obändig längtan". Den kom ut 2009 och handlade också om "kärlek" men egentligen också om beroende, besatthet, masochism och maktbegär.