Recensenter bör kunna läsa innantill!

Efter en veckas kamp med bredbandsoperatörer och hantverkare kan jag äntligen göra några inlägg igen. Det första blir i form av ett ris till den recensent av min roman "Älska mig - ändå", som UNT lånat in från Norrköpings tidningar, eftersom jag själv skriver i tidningen. Naturligtvis vet jag att man som författare inte ska kommentera recensioner, men här gäller det inte något gnäll över en taskig recension. Det som gjorde mig upprörd, när jag läste recensionen var recensenten Inger Dahlmans referatteknik. Fel efter fel radar upp sig. Hon påstår till exempel att romanjaget Anna Maria var sin hemstads mest framgångsrika studentska. Hon hade de bästa betygen i studentexamen, visst, men framgångsrik? Det är tveksamt. Inger Dahlman skriver också att en av Anna Marias män fick åka snålskjuts på henne i deras gemensamma doktorsavhandling. Det fick han inte, de skrev ingen doktorsavhandling tillsammans, bara en vetenskaplig artikel. Om en annan av hennes män skriver hon att Anna Maria räddade in honom i affärssocieteten "genom ståndsmässiga middagar och liknande". Fel! Han befann sig redan där, när de träffades. Om gravida studentskor på 1950-talet står heller ingenting i romanen. När Anna Maria blir gravid har hon just fått sitt första lärarjobb på ett Stockholmsgymnasium. Och så beteckningen "Aspergersjuk"! Romanen är, som det heter i presentationen också "en handledning i autismspektrumstörningar". Jag har ägnat ganska mycket utrymme i romanen åt att diskutera termerna Aspergers, och autismspektrum. Anna Maria befinner sig, möjligen, inom det senare, men sjuk är hon inte. Hon förklarar tvärtom för sin terapeut att det också har sina fördelar att befinna sig inom detta spektrum. Till sist: mitt efternamn är Jeffmar och inget annat! Läs vidare på mitt förlag Podiums hemsida!