Anna-Karin Palm: Herrgården

Anna-Karin Palm är en av Sveriges mest begåvade yngre prosaister. I romanen Herrgården (2005) tar hon med sig läsaren genom ett krigsskadat landskap till en gård, som skulle platsa i en saga av Bröderna Grimm. Jagberättaren Ben blir förförd, till att börja med av Herrgården, sedan också av dess ägarinna, Marie von B. Hon söker en arvtagare och finner en sådan i Ben. Bens kamrater på vandringen elimineras en efter en på mystiskt vis och Ben blir ensam kvar med Herrgården. Jag har själv emellanåt tänkt att hus har liv, att de gömmer hemligheter, som plötsligt kan komma i dagen. Detta är en stor roman. Anna-Karin Palm leker med textens underströmmar: "Något rörde sig, redan då, under flodens lugna yta... Jag ville inte se de där underströmmarna, men jag skrev varje kväll i min anteckningsbok. Och när jag nu återvänder till de där anteckningarna, så läser jag mycket i dem som jag då inte ville eller kunde förstå... en kronologisk berättelse om förhållandena mellan människor /som/ ytterst är en absurditet, därför att den narrativa kronologin alltid är falsk. I livet rör vi oss på många skilda tidsplan samtidigt..." (s 60 f.) Författaren gör en konst av det svåra: att väva in sina tankar i berättelsen.