Henrik och Märta Tikkanen

Från biblioteket har jag lånat hem "Henrik", den minnesbok som hans hustru Märta sammanställde efter hans död 1984. Där fick flera av hans arbetskamrater och vänner tillfälle att ge sin bild av honom. Det blev en bild av en "komplicerad, motsägelsefull, mångbottnad" person. "Så får sanningen underordna sig konsten och modellen sin mästare", skriver Lena Svanberg apropå Henrik Tikkanens egna ord: "Jag har omformat sanningen till en sannare helhet. Då kan man inte kalla det memoarer mera." Så sant! När jag läst alla dessa vittnesmål om den komplicerade Henrik, även Märtas eget, tog jag ner hennes "Århundradets kärlekshistoria" från bokhyllan. Jag har den bara i fransk översättning av min egen översättare Philippe Bouquet, men vilken översättning! Ta bara den här strofen: "Ainsi c´était donc de mon indifférence que tu avais besoin alors qu´apparemment mon amour te faisait du mal". Och så en anteckning i kanten: Henrik Tikkanen avskydde verbet "uppleva" lika mycket som jag!