Laird Koenig: La petite fille au bout du chemin

En omläsning, som jag länge tänkt göra. På semesterresan blev det äntligen av. Koenigs roman kom redan 1973, på engelska, och i fransk översättning året därpå. Det är en thriller som har allt: spänning, sensmoral, en människoskildring som går utanpå allt jag läst.Huvudpersonen är en trettonårig flicka, som lever ensam "vid vägens slut". Hon är förbluffande intelligent och förbluffande känslig. Hon skriver poesi och har Emily Dickinson som förebild. Den bjuder också på en kärlekshistoria, som går utanpå det mesta. De två ungdomarnas spröda kärlek berörde mig. Ett citat i svensk översättning: "Leken är att låtsas. Göra gester. Men det är inte att leva... Skolan, det är folk som talar om för dig vad som är liv, det är inte att upptäcka det själv...Leken är för människor som behöver regler eftersom de är rädda för att tro något annat än det som de andra tror. De är rädda för att lämna gatan där de bor och göra något av livet. Leken är för människor som har behov av att någon talar om för dem vad de bör göra..." Så tänker och talar Rynn, 13 år.