Möte med historien på Biskops- Arnö

I går tog jag buss 895 ut mot Bålsta, steg av i Bälsunda, gick sedan till fots fram till Biskops-Arnö, fotograferade underbara gamla ekar, den äldsta, den så kallade Biskopseken, 600 år gammal. Jag kände mig förpassad till den tid, då ärkebiskoparna i Uppsala reste ut till Arnö i Mälaren för vila och avkoppling. Jag fotograferade bland annat en skylt, där det stod att ärkebiskop Olof Björnsson, kallad den vise, uppförde ett stenhus på platsen 1314 och 1332.En annan bild tog jag i Örtagården, där jag upptäckte en ört kallad läkemalva eller marshmallow(!) Mitt ärende var egentligen att komplettera den boksamling jag skänkt till Biskops-Arnös bibliotek i januari 2007. Sedan dess har det blivit ytterligare sex böcker. Tillbaka till Uppsala fick jag lift med Stella, som tagit mot böckerna. Hon berättade att hon studerar läkande örter, som det finns många av i Biskops-Arnös örtagård. Jag påminde henne om Paracelsus, som vid brytningen mellan medeltid och nyare tid intresserade sig för samma sak, och som jag skrivit om i romanen "Sprickan i skallen" (1993). "Jag ska bli den nya kvinnliga Paracelsus!" utropade hon. På Uppsala Stadsbibliotek finns en bok med titeln "Biskops-Arnö under 700 år" att låna. Där finns motiv avbildade, som säger ännu mycket mer än mina fotografier. Till exempel av ett brev på latin från 1288, undertecknat av ärkebiskop Magnus Bosson. Det är det första dokument som visar att Arnögodset var i biskopens ägo.