I lördags, den 13 november, installerades jag som hedersledamot av Norrlands nation i Uppsala. När jag kallats upp på podiet under höstfesten läste förste Q Anna Berntorp upp motiveringen: "För sina litterära gärningar och bidrag till norrländsk kultur". Det rörde mig liksom att få ta emot insignierna, det bredaste nationsbandet, den guldbekransade nålen, diplomet och den numrerade sångboken.
Middagen var för övrigt en stor kulinarisk upplevelse, det tyckte både min gäst Nette och jag. Vi fick kastanje- och murkelsoppa med rökt renhjärta, hjortytterfilé med mandelpotatispuré och färskriven tryffel, likör- och hjortronparfait. Av talen var inspektor Tore Frängsmyrs det mest bejublade. Han kåserade över ämnet curlingföräldrar.
Festen avslutades med dans: polonaise och pardans. (polonaisen klarade jag hyfsat tack vare en mycket samarbetsvillig bordskavaljer, som också hjälpte mig genom två wienervalser med ett knep: han fick mig att tro att jag gungade fram på en båt på Fyrisån.) När det sedan blev dags för modernare turer till Phontrattarnes jazzande hittade jag tillbaka till min kärlek till shaken. Min nye danskavaljer var till min lycka med på noterna. Vi hade mycket roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar