Paganinikontraktet

Keplers nya lockade mig. Jag hade läst "Hypnotisören" och var nyfiken på om "Paganinikontraktet"skulle ge mig en ny aha-upplevelse. Jag blev besviken som jag ofta blir när jag läser en uppföljare till en bästsäljande roman.
Visst är "Paganinikontraktet" flyhänt skriven, och visst hölls jag länge på sträckbänken innan jag fick veta vari kontraktet egentligen bestod. Det viktigaste spänningsmomentet kände jag dock igen från filmen "Sophies val".
     Men, och det är en invändning som jag hade också beträffande "Hypnotisören": en människa torde ha mycket svårt att överleva så livshotande fysiska och psykiska skador som dem hjältinnan tillfogas. Visserligen behöver inte allt i en roman vara trovärdigt,  i så fall vore det inte en roman, men just den här romanen har ett viktigt ärende och då vill man ju tro på storyn.
    Det som fascinerade mig i "Paganinikontraktet" var något helt annat, nämligen den lidelsefulla skildringen av vad en stor musikalisk begåvning kan ställa till med på gott och ont.
    För övrigt undrar jag vem av de båda författarna bakom pseudonymen Lars Kepler som förälskat sig i verbet "blicka".