Om flathet

I Uppsala liksom på andra håll i världen finns en grupp människor med stor erfarenhet av livet och med villighet att dela med sig av dem. Jag tänker på taxichaufförerna. I går tog jag taxi hem till Sävja från Walmstedtska gården, där Upsala Nya Tidning ordnat ett uppskattat mingel för sina frilansmedarbetare.
"Min" taxichaufför, som växt upp i ett annat land och en annan kultur, började apropå de nya bestämmelserna om dubbdäck prata om svenskarnas rädsla för att lufta en avvikande åsikt. Jag undrade på mitt försynta sätt om han hade någon förklaring. Han var nästan säker på att den bottnade i att vi inte har gjort oss fria från vårt statar- och torpararv. Vi har så länge vant oss vid att bli hunsade av våra herrar att det gått oss i blodet. De åsikter vi byter sinsemellan vågar vi inte föra till torgs, menade han.
      Jag har själv lagt märke till fenomenet på  många håll. Absolut inte på UNT:s mingel, där åsikter om bland annat betygsättning av litteraturrecensioner luftades högt och ljudligt, men till exempel  i den bostadsrättsförening där jag har min lägenhet.