Jag fick en fin dedikation i en bok i fredags efter att ha träffat en av dess författare, Anna Franklin, på Ofvandahls konditori i Uppsala. I "Den osynliga litteraturskatten", där hon presenterat sju exilförfattare tillsammans med Reza Rezvani, skrev hon: "Till Marianne - skapargemenskap och mycket mer än så".
Jag började min läsning med estniskan Helga Nous novell "Flyttblocket". Jag kände igen det, har passerat det flera gånger under mina vandringar i skogen, fotograferat det, undrat över dess historia. Helga Nou har gått längre. Hon har flyttat det till sin tomt i Sunnersta. Där började det röra på sig.
Nej, så var det väl inte riktigt. Det är i novellen "Flyttblocket" som stenen rör på sig, kommer allt närmare Berit Johansson Granelids hus samtidigt som hennes inre kommer i gungning.
Så börjar en historia som visar sig dölja avgrundsdjup. Det skulle kunna vara upptakten till en banal kriminalhistoria men Helga Nou lägger locket över avgrundsdjupet i exakt rätt ögonblick. Den konsten avundas jag henne. Och jag tänker på det som Peter Nilson skrev i sin "Avgrundsbok"(1987):
"Skapandets gärning är ofta missförstådd/.../ Det kloka utelämnandets konst är svårare att lära sig än någon annan."
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar