Vi delade kärleken till skidåkning, min före detta professor i nordiska språk i Lund och jag. År 1997 åkte han som 80-åring sitt 21-a Vasalopp. Nu läser jag i tidningen att han är död, nästan 95 år gammal.
Jag plockar fram hans över 800 sidor tjocka bok "De nordiska Anger-namnen" från 1991 och läser än en gång dedikationen: "Till Marianne Hühne-Jeffmar från gamle vännen och läraren Gösta Holm med tack för romanen Hoppa opp i Himlen."
Gösta Holm var född i Umeå, därav kärleken till skidåkning på längden. "Hoppa opp i Himlen" utspelas i Ångermanland, mitt barndomslandskap. På fornsvenska hette det Angermannaland, namnet ett säkert språkligt tecken på ett tidigt norskt inflytande på mellersta Norrland enligt Gösta Holm.
När min trebetygsuppsats var klar ville Gösta Holm att jag skulle fortsätta med lic-studier. Han hade också ämnet för min avhandling redo: Barnets språkutveckling från allra första början. Detta med anledning av att jag just hade fött min tredje dotter. Meningen var att jag skulle spela in hennes "prat" från den absoluta nollpunkten. Jag satte mig alltså vid hennes säng med min präktiga bandspelare av märket UHER. Men ingenting hände. Min försöksperson vägrade samarbeta! Under tre hela år.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Jag har också ett projekt som aldrig blev av. Professorerna Holm (nord.) och Falk (slav.)tänkte sig att jag skulle bedriva högre studier genom att vid mitten av 1960-talet dokumentera gammalsvenskbybornas språk jämfört med Karlgrens tidigare uppteckningar.
SvaraRaderaProjektet föll på uppgiften från en återvändande stipendiat från Moskva, att byn inte längre fanns, utan var lagd under vatten p g a ett kraftverksbygge. Detta visade sig sedermera inte vara helt sant, men däremot lär området under sovjettiden ha varit förbjudet för utlänningar, så en svensk student med bandspelare lär knappast ha släppts in.
Vid en diskussion om försvenskning av främmande ord, framförde jag tanken att helt enkelt låta dem följa svenska uttalsregler. - Så du menar att jos (juice) skulle uttalas "jujse", genmälde Holm road.