Stackars lilla kung!

Utropet är inte mitt utan en god väns, som hade hört Carl XVI Gustaf berätta om sin faderlösa barndom.
Jag minns hennes ömkan, när jag (äntligen) läser Thomas Sjöbergs m fl "Den motvillige monarken".
Den barndomen förklarar mycket av det som berättas i boken. Det mest förvånande är att Sveriges monark
klarat sitt ämbete så bra som han gjort,  uppvuxen utan egentlig förebild, omgiven av ompysslande kvinnor,
sedan placerad på internatskola. Han borde ha strukit med för länge sedan. Istället skaffade han sig manliga förebilder i sina kompisar.
      Han skyddades ständigt. Också i augusti 1984, då det ställdes till med fest för honom i vinlandet Luxemburg. I programmet ingick vinprovning. Framför våra kuvert radades vinglasen upp. Men dessförinnan stängdes dörrarna. Inga  journalister skulle få möjlighet att fotografera monarken med alla dessa vinglas.
     Men i "Den motvillige monarken"läser jag att kungen året efteråt på nattklubben Alexandras "skämtade och drack friskt". Det var honom väl unt!