Jag läser att det är sex år sedan Mare Kandre dog. Och tänker att det har gått mer än 12 år sedan jag mötte henne. Det var på litteraturfestivalen "Les Boréales de Normandie" i Caen i november 1998. Jag fotograferade henne, späd men tuff, tillsammans med Anna-Karin Palm. Men det är en annan bild jag ser framför mig, den av Mare Kandre på väg in i hissen på hotellet. Jag sa till henne: "Det är fantastiskt att få möta galna människor". Så säger man ju inte, men ibland slinker sånt som lätt uppfattas som oförskämdheter ur munnen på mig. Men Mare Kandre tog det inte som en oförskämdhet. Hon log, gav mig ett av sina sällsynta leenden ur mungipan.
Hon berättade att hon hade en liten son, Hesekiel. Vart har han tagit vägen?
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar