Dan Rhodes: Little hands clapping

Titeln gjorde mig förvirrad. Vilka små händer är det fråga om i den här romanen om en läkare, som låter allt gå överstyr? Men på sidan 169 kommer förklaringen! Händerna tillhör de barn, som tjusades av råttfångaren i Hameln och hans musik ända därhän att de frivilligt mötte döden. Denna roman om dödens
lockelse utspelas till större delen på ett makabert museum, dit doktor Fröhlicher (!) emellanåt blir kallad
och där han hittar färskt kött att frysa in för senare behov.
    Satiren är närapå  fulländad. Ett äldre par äter middag. Mannen, Franz, tuggar i sig sin potatissallad, medan han
lyssnar på hustruns lovsång över deras husläkare:  hon prisar hans vänlighet mot de sjuka, hans tålamod,
hur han utsätter sig för risker med alla dessa bakterier som flyger omkring ...
    Och min tanke? Den är snarare en undran: Varför väljer människor läkaryrket? Egentligen.