Leonora Carrington: I underjorden

Apropå gårdagens inlägg om fantasi: Idag publicerade Svenska Dagbladet min recension av Leonora Carringtons surrealistiska autofiktiva bok i två delar, "Lille Francis" och "Där nere". När jag läste den slog det mig att
min förre svärfar Elis Eriksson, född 1906, som ju gärna kallade sig Elis-Ernst, måste ha varit samma andas barn. Också han tillbringade liksom Carringtons stora kärlek Max Ernst (och Carrington själv) några år i Paris. Kanske träffade han där Max Ernst och Leonora Carrington och blev påverkad av dem? Några indicier: I likhet med Max Ernst uppgav Elis Eriksson  att han fötts flera gånger och i likhet med Carrington skrev han emellanåt spegelvänt.