Skaparkris

Inför ett författarsamtal i Åhuset, Uppsala, den 16 maj om "Skaparkriser" (Strindbergs och andras) såg jag om filmen "Sylvia", som visades i TV4 i gårkväll. Gwyneth Paltrow spelade med inlevelse Sylvia Plath och Daniel Craig Ted Hughes. Filmen skildrar deras liv tillsammans, ett liv som slutade med Sylvia Plaths självmord. Hon var inne i en verklig skaparkris, orsakad av makens otrohet på flera plan. Han, den mindre poeten, var oförmögen att se Sylvias genialitet, förblindad som han var av sina egna framgångar. När hon stack in huvudet i gasugnen med de små barnen sovande i rummet intill, var hon "intill döden trött" för att citera en annan kvinnlig poet, Harriet Löwenhielm. Hon var uttröttad av hushållsarbete, småbarnsskrik och uppoffringar för mannen. Efter min doktorsdisputation i Lund 1978 fick jag Sylvia Plaths "The Bell Jar" (Glaskupan) i present av opponenterna S M Maini och Bertil Nordbeck. Det var den enda roman som Sylvia Plath lyckats ro i hamn. Den grodde inom mig, tills jag en dag började skriva om mina egna skaparkriser i romanen "Älska mig - ändå", nyss utkommen.