Min yngste bror ringde i gårkväll. I den "buffé" som han ärvt efter våra föräldrar hade han hittat ett brev, som jag skrev till min mamma som 12-åring år 1947. Hon låg på BB och hade fött mig en lillebror. Jag skriver att jag var glad att det blev en pojke. Det är egendomligt att brevet blev hittat just nu, när min nya autofiktiva roman "Älska mig - ändå!" just kommit ut. Där skriver jag om en förhandling jag haft med Gud nio månader före min lillebrors födelse. Jag lovade honom att om han gav mig en ny lillebror skulle jag sluta ljuga. Vilket naturligtvis var lättare sagt än gjort. Jag hade ju som författare in spe ljugandet i mig.
Som Ingrid Elam skriver i boken "Jag - en fiktion" är alla författare främlingar och lögnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar