För dig naken, en film om och med Lars Lerin

Fyrisbiografen i Uppsala visar just nu en dokumentär om akvarellmålaren Lars Lerins möte med "Junior", den man från Sâo Paulo, som han träffat på Skype och som i filmen besöker honom i Värmland. Jag såg filmen i går och tänker inte upprepa att det är en "varm" film om känslor, det har redan präntats in i alla som intresserar sig för Lars Lerin och hans konst. Jag vill istället förmedla några udda iakttagelser. Först Lerins skepsis. Efter uppbrottet från den man, som han levde med på Lofoten, började han leta efter en ny partner. Till slut orkade han inte leta längre utan beslöt sig för att testa brasilianaren Manuel. Men han är orolig: kommer det här att funka? Kanske är "Junior" bara ute efter att bli försörjd? En scen, som etsat sig fast i min hjärna, är den, där "Junior" kommer ner i köket en morgon och låtsas besviken över att Lars ännu inte lagat kaffe. En nyckelreplik är, när han, på skämt, kallar Lars för slyna. Jag undrar: var det verkligen bara på skämt eller en spricka i Juniors välkontrollerade mask? Det oroar mig. Jag korresponderade under en kort tid med Lars Lerin. Bredvid min dator ligger ett vackert kort, en kopia av ett av Lars träsnitt. Det är i oktober 2001. Lars befinner sig på behandlingshem för sitt alkoholmissbruk och tablettberoende. "Ska äntligen lära mig stå på egna ben", skriver han. "Kanske bli vuxen till slut." Och så önskar han mig lycka till med mitt liv, som också hade trasslat till sig just då: "Jag tror inte du behöver va orolig för att inte två författare skulle kunna dela livet...", skriver han också. Rörande.