Om pianofingrar

Det bestämdes i min barndom att jag skulle lära mig spela piano. Anledning: att jag hade "pianofingrar". Uttrycket fick fäste i min vokabulär och har styrt mycket av mina musikupplevelser. Förra lördagen såg jag den 87-årige Arthur Rubinstein vid pianot i Svt2. Hans pianofingrar var slitna och klumpiga men det verkade inte ha någon betydelse, hans virtuositet var förbluffande stor, fingrarna dansade fram över tangenterna. I förrgår såg jag sedan den unge Jevgenij Kissin i Axess TV (äntligen kan jag knappa in den kanalen!). Han spelade i schweiziska Verbier med mjuka barnsliga fingrar. De förmedlade hans starka inlevelse i Chopins musik.