Marlene Dietrich: Sanning eller lögn?

SVT2 visade i går kväll en repris på dokumentären "Marlene - myten och sanningen". Människor som känt henne, intervjuades, bland annat några grannar. Särskilt en av dem, en distingerad gentleman, framställde sig som Dietrichs förtrogne, den som tog hand om henne under hennes sista tid, då hon kände sig ensam och övergiven. Hon dog som bekant vid 90 års ålder. Hon hade då tillbringat de sista 15 åren till sängs. Låg hon till sängs kunde hon ju inte ramla mer och skada sina famösa ben än en gång. Efter programmet plockade jag fram dottern Maria Rivas 895 sidor tjocka biografi om sin mor i tysk översättning, "Meine Mutter Marlene", som hon publicerade efter hennes död 1992. Där får man en annan bild, men inte nödvändigtvis sanningen, något som baksidestexten proklamerar. (VARNING FÖR BAKSIDESTEXTER!) Som Luc Honorez skrev i sin intervju med Maria Riva i den belgiska dagstidningen "Le Soir" 11/1 1993, levde Marlene Dietrich ett liv i lögner. Han citerar "För en myt, en Dietrich eller en James Dean, är lögnen ett yrke, de tillverkar drömmar och fesagor för publiken. Jag vet, för jag har levt i den miljön." I biografin får man veta att det var dottern som tog hand om Marlene fram till hennes död. Sanning eller lögn?