Capote - en iskall mordgåta

I natt visades en tankeväckande (!) film i sjuan. Den behandlade förhistorien till Truman Capotes roman "In cold blood". Han besöker två mördare i fängelset, intervjuar dem, får den enes fullständiga förtroende. Det går så långt att mannen förälskar sig i honom, erkänner att han är den som han alltid har väntat på. Capote utnyttjar hans svaghet, hela tiden med siktet inställt på den roman han vill skriva. Han hoppas att straffet ska bli döden, då blir hans roman ännu starkare. Men det dröjer fem år, innan den slutliga domen faller: dödsstraff. Det är år som för Capote innebär häftiga känslosvängningar, mellan ömhet för mördaren och önskan om att han ska mista livet. Så kommer slutet: mördarens kärleksförklaring till Capote före hängningen. Capote försvinner ut i natten. Sedan får han de saker som mördaren testamenterat till honom: gitarren, som han använt för sina kärlekssånger till Capote, och hans tavlor, varav en är ett porträtt av Capote. Truman Capote skriver inga fler romaner. Han är slut som författare och behöver heller inte skriva mer. "In cold blood" har gjort honom förmögen. En bifigur, men en viktig sådan, är Ninne Harper Lee, Capotes livskamrat, hon som skrev bestsellern "To kill a mockingbird". Att hon får Pulitzerpriset för sin roman är en av drivkrafterna bakom Capotes envisa kamp för att få intervjua de båda mördarna. Han ser genast möjligheten till egen framgång med hjälp av deras historia. Han måste få vinna över Harper Lee! En av de starkaste filmer jag sett. Den ställer frågan om ambivalensen mellan en människas olika drivkrafter på dess spets.