Det omedvetna kontra det undermedvetna

Konvalescent som jag är efter en ryggskada, orsakad av ett fall i en rulltrappa häromdagen, söker jag efter ännu olästa böcker i mina bokhyllor. Och hittar den undanstoppade "Den sköna lögnen", utgiven av min tidigare lärare i litteraturhistoria vid Stockholms Högskola, Inge Jonsson. Han gav ut den i serien "Forskningens frontlinjer" 1986. Jag råkar slå upp sidan 105 och läser om "språkets tecken i det undermedvetna". Jag hajar till,  bläddrar bakåt och hittar på sidan 103 en hänvisning till Freud och det undermedvetna.
    Jag plockar fram "Det omedvetna i nya perspektiv" från 2009 av en annan tidigare lärare, men nu i psykologi och i Lund, Alf Nilsson.  Jo, jag minns rätt. Nilsson betonar att Freud höll sig till den deskriptiva termen "det omedvetna" från allra första början i sitt författarskap. Jag går till Freuds egen "Drömtydning" och han bekräftar: "Också från distinktionen mellan över- och undermedvetande/... /måste vi ta avstånd".
    Men den gamla termen, ett arv från romantiken enligt Nilsson, är fortfarande seglivad. Jag hittar den i Muriel Barberys "Igelkottens elegans" ( sv övers 2009) och i Haruki Murakamis "Kafka på stranden" (sv övers 2009)  Barbery låter sin intellektuella portvakt fundera så här: "Enligt psykoanalytikerna beror en ofrivillig handling på att vi styrs i hemlighet av det undermedvetnas försåtliga impulser."
 (s. 139)
     Murakami låter bibliotekarien Oshima filosofera över "det undermedvetnas djupa tunnel" och fortsätta: "Innan Freud och Jung kastade ljus över vårt undermedvetna..." (s. 254)
     Den "ofrivilliga handling" som ledde till mitt fall i Uppsalavaruhuset Åhléns (tidigare Tempovaruhuset) rulltrappa styrdes kanske av en försåtlig impuls från mitt omedvetna, som ville mana mig att gå ner i tempo, läsa mer och tänka mer.