För någon vecka sedan framträdde psykiatern Sten Espmark i Kunskapskanalen under rubriken "En bok en författare". Han blev intervjuad om sin bok "I speglarnas sal. Psykiatriska skisser"(2010). Jag köpte den och fastnade i kapitlet "Egon", en självbiografisk skiss. Författaren skriver om sin familj, närmar sig snart själva hjärtpunkten, förhållandet till den två och ett halvt år äldre brodern Kjell, "poet och romanförfattare". Brodern var ofta sjuk, berättar Sten Espmark bland annat. Och: "Kanske blev jag läkare för att hålla min bror vid liv."
Kapitlet är en fascinerande studie i två bröders rivalitet och kamp om sin mors kärlek.
År 1991 kom Kjell Espmarks roman "Föraktet". Jag läste den då och återvände till den nu, eftersom jag tyckte mig känna igen historien. Jagberättaren i "Föraktet" är dock inte författaren utan en kvinna, som ligger på sitt yttersta. Hon har två vuxna söner," pojkarna" , med egna vuxna barn. Men: "Jag får fortsätta att ta hand om dem. Så länge de inte är vuxna är de helt beroende av mej.", tänker hon.
Jag är glad att jag har bara en son. Däremot har jag tre bröder, så jag begriper vad den gamla kvinnan talar om.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar