Franz Kafka

Här pågår en Kafkainvasion.  Jag läser  "Collected Stories" av Lydia Davies och fastnar i  novellen "Kafka Cooks Dinner", en absurd berättelse om författarens ångest inför den självpåtagna uppgiften att laga middag till sin kära Milena. När middagen är avklarad känner han sig som Robinson Cruse men en Robinson utan ö, utan Fredag, utan getter, utan skepp som kommer att ta honom med sig. Han tycker sig se en läkare med karbolluktande fingrar. Läkaren tar hans huvud mellan sina knän och proppar kött  i hans mun och ner i halsen, tills han kvävs.

     Lydia Davies är en paradoxernas mästare. Att rekommendera efter ett fall i Åhléns rulltrappa. Att komplettera med Haruki Murakamis "Kafka på stranden", en titel som visar sig syfta på en tavla med många innebörder. Mitt fotografi av en varuvagn utanför saluhallen i turkiska Alanya hör också hit.  På sidan står textat KAFKAS SOGUTMA. Sogutma betyder kylvagn.
     Och just nu visas en utställning på Judiska museet om Kafka och Bruno Schulz.

     Vad är det som är så speciellt med Kafka? Det har jag undrat ända sedan jag läste honom som barn. "Franz Kafka förstod mig. Han är den människa som står mig allra närmast." skulle  jag så småningom skriva  i den halvt självbiografiska "En kista av glas".