Jag är lycklig som får bo i skogen Eller rättare sagt mellan två skogar, Lunsen söder om Uppsala och Sunnerstaåsen. När jag vandrar i skogen är jag fri. Jag följer årstidernas växlingar, talar med stenar och gamla ekar och andas in den välgörande doften av barrträd. I dag gick jag på Sunnerstaåsen, på den gamla ridvägen från 400-talet före Kristus. Jag passerade resterna av fornborgen, som användes fram till 800-talet som bevakningsplats och, troligen, tullstation. Jag gick vidare på "Getryggen", den brantaste delen av åsen, smal och spetsig som en getrygg, vek sedan av mot Ultuna men stannade i skogen, besökte min favoritsten, som föddes ur ett berg för miljarder år sedan och åkte ner med inlandsisen. På en skylt läste jag om "Sagostenen", och Harry Martinssons dikt: "I denna skogens kammare står urtidsblocket som ett stadigt skänkskåp".
I skogen kommer tankar och känslor till mig. Det är nog mest i skogen jag författar.
Författare till 26 böcker, dramatiker, litteraturkritiker, översättare från franska, översatt till franska och engelska, fil dr i psykologi, fil mag i språk och litteraturhistoria, hedersledamot i Norrlands nation, Uppsala, erfarenheter av utlandsboende (Belgien,Schweiz, Frankrike), stor och internationell familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar