Den kämpe jag tänker på just nu är min yngsta dotter. Hon har från ett verkligt underläge slagit sig fram till en topposition inom den svårflörtade amerikanska datorindustrin. Om detta och mycket annat talade vi i telefon i går kväll. När jag sedan inte kunde somna under natten på grund av en ännu icke behandlad astma
(det pep och det tjöt och det bullrade i luftrören) tänkte jag på henne. Det lugnade mig och jag kunde till slut överrösta oväsendet och få några timmars sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar