måndag 25 oktober 2010

Om kärleken till språket

En bok jag älskar är Maurice GREVISSES "Le francais correct" (Den korrekta franskan). Jag brukar trösta mig med den, när jag ramlar över otympligheter och rena felaktigheter i vårt svenska språk. Det borde finnas en svensk GREVISSE, tänker jag då. Och: vad gör Svenska Akademien åt saken?  Hur länge ska den acceptera att "vart" används istället för "var" och "själv" istället för "ensam"? "Han stod själv i mörkret", läste jag nyss. Han, en fullvuxen karl, hade alltså äntligen lärt sig stå själv!
    I Frankrike finns motkrafter och inte bara "Le francais correct". Också en enkel portvakt som madame Michel i "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery spjärnar mot. Hon blir "smått galen", när hon läser meningar som "Katten, sover" och "Skulle ni, vilja kvittera ut."Också kommatecken bör bemötas med respekt, tycker hon. Ty: "Språket och syntaxen är människans adelsmärke".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar